CAMELLIA SINENSIS - TE
Te (Camellia sinensis) odlas traditionellt i buskform. I många länder dricks te för att bevara det allmänna välbefinnandet. Den soliga tiden i odlingsområdena leder till att de värdefulla ingredienserna i de vintergröna tebladen ackumuleras. Grönt te är därför särskilt rikt på katechiner och klorofyll, men också på aminosyror, organiska syror och vitaminer.
MASKROS
Maskros (Taraxacum officinale) är en mycket ihärdig ört och finns överallt, i sprickor i stenar, på ängar och i skogen. Den kan bli upp till 10 cm stor och har den typiska vita saften i alla delar av växten. Den är infödd på hela norra halvklotet och växer på höjder upp till 2800 m över havet. Medan maskrosen redan nämndes i Persien på 1000-talet, dök den först upp i europeiska örtböcker på 1500-talet.
MARSHMALLOW
Althaea officinalis L. tillhör familjen malvaväxter. Den äkta althean är en stäppväxt och finns ända bort till Altajbergen. Den fördes till Centraleuropa av människor. Denna fleråriga växt kan bli upp till 2 meter hög och blommorna dyker upp mellan juni och september, beroende på platsen. Althea har många användningsområden, till exempel som kokt rot i nödsituationer, och är en verklig allroundväxt inom örtmedicinen.
HALLONBLAD
Hallon (Rubus idaeus L.) är en nyttoväxt som användes av grekerna och romarna för 2000 år sedan. Den tillhör rosfamiljen och växterna trivs främst i skogsgläntor eller på kalhyggen på upp till 2000 meters höjd ovanför trädgränsen i de boreala zonerna på norra halvklotet.
De är särskilt kända för sina välsmakande frukter, hallon, men deras blad används också i traditionell växtlära för att göra te. Arkeologiska fynd visar att både frukterna och bladen av växten användes redan under stenåldern. Präster och munkar som var kunniga i örter odlade dem också i sina klosterträdgårdar under medeltiden.
LJUNGBLOMMA
Ljung (Calluna vulgaris L.) växer där få andra växter vågar sig på, torvmyrar, sanddyner, steniga bergsängar och tallskogar. Denna lilla förvedade halvbuske kan bli 50 cm hög och upp till 40 år gammal, de violetta blommorna dyker upp i augusti. Mellan- och Nordeuropa är dess huvudsakliga livsmiljö och den påträffas ofta i områden som präglas av istiden, dess spridning till Kanada och Nordamerika beror på människan. Första gången den nämns är i medeltida örtböcker.
HASSELNÖTSBLAD
Hasselbusken (Corylus avellana) tillhör familjen björkväxter. Den är främst hemmahörande på norra halvklotet och finns från Anatolien till de norra Alperna, i Tyrolen på upp till 1500 meters höjd. Hasseln växer sällan som ett träd och kan bli upp till 5 meter hög och upp till 100 år gammal. Det var hassel som en gång användes för att tillverka slagrutor, och bladen användes för att linda in föremål.
ÄPPELMYNTA
Äppelmynta (Mentha suaveolens) kallas också rundmynta och ska inte förväxlas med skogmynta. Dess utbredningsområde är mycket varierat: Makaronesien, hela Europa, Nordafrika, Turkiet och Kina. Den används som marktäckande växt eller doftväxt i trädgårdar och är högt uppskattad inom växtvetenskapen. Vi hittar den i många örtblandningar på grund av dess låga mentolhalt.
MALVA
Blomman av vildmalva (Malva sylvestris) är 40 till 100 centimeter hög och har en hårig, grenad stjälk. De fem- till sjuflikiga bladen är håriga på båda sidor och har starkt tandade kanter. Blommorna sitter i knippen i bladvecken och är rosa till violetta. Malva tillhör familjen malvaväxter (Malvaceae) och blommar från maj till september. Den härstammar från Europa och Främre Asien. Växten trivs vid vägkanter, på åkrar och på ödemark.
RÖLLIKA
Rölleka finns i hela Europa och norra Asien och är en växt med lång tradition inom örtmedicin. Enligt grekisk mytologi användes rölleka även av soldaten Achilles, och denna legend ger röllekan sitt latinska namn Achillea millefolium.
