Örtblandning med åkerfräken för en välgörande aktivering: Nässla, Bancha Kari grönt te, Björklöv, Åkerfräken, Maskrosrot, Sötväppling, Kardborrerot, Valnötsblad, Ullblomma, Fermenterade Sakura blad, Ringblomma kronblad.
Brännässla
Nässlor var länge en av de mest underskattade örterna och har först under de senaste åren fått ökad uppmärksamhet.
Bancha Kari blad
Bancha är en central del av den japanska gröntetraditionen och består klassiskt av de grövre bladen från senare skördar, medan premium Banchas tillverkas av bladen från den tidiga mellanskörden (Meban). Teet är mycket milt, alkaliskt och mineralrikt, ett viktigt te inom makrobiotiken och även idealiskt för kvällsnjutning.
Björklöv
Björken (Betula pendula) tillhör familjen björkväxter (Betulaceae). Det finns cirka 40 olika björkarter som sträcker sig från Centraleuropa till Asien och Amerika. Den vanligaste i våra breddgrader är vårtbjörken. Den är särskilt känd i europeisk tradition som "vårträdet" och kännetecknas av sin svartvita bark. Både bladen och barken på trädet har en lång tradition av både invärtes och utvärtes användning.
Åkerfräken
Åkerfräken (Equisetum arvense) har traditionellt använts som ett stödjande medel sedan antiken och innehåller en mängd värdefulla växtämnen.
Maskros
Maskros (Taraxacum officinale) har varit känd inom växtvetenskapen sedan antiken. Nästan alla delar av växten innehåller värdefulla ingredienser, och de högsta koncentration finns i rötterna.
Kardborrerot
Stor kardborre (Arctium lappa L.) är en växt från familjen korgblommiga växter och kännetecknas av sina speciella, röda till purpurfärgade blommor med sina taggliknande holkfjäll. Dess rötter är långa och spindelformade. Den är inhemsk i Europa, Nordamerika och Nordasien och växer främst vid vägkanter. Redan hos de gamla grekerna samt i Hildegard av Bingens och pastor Kneipps örtagård var den ett eftertraktat medel.
Sötväppling
Gul sötväppling (Melilotus officinalis) är en växt som främst finns i Europa och Asien och tillhör familjen baljväxter och underfamiljen ärtväxter (Fabaceae). Örten har en särskilt söt doft och kallas därför också "honungsört". Inom traditionell europeisk örtmedicin används främst gul sötväppling, både invärtes som te och utvärtes i form av omslag.
Valnötsblad
Det är inte bara nötterna, utan även bladen från valnötsträdet (Juglandaceae) som ger en värdefull smak och används vid tillagning av teer.
Ullblomma
Ullblomma (Verbasci flos) är också känd som kungsljus och tillhör familjen flenörtsväxter (Scropulariaeae). Den kan bli upp till två meter hög och har vanligtvis fackelformade gula blomställningar. Namnet kungsljus kommer från dess användning i medeltida kungahus. Den doppades i tjära och användes som en fackla. Men den uppskattades inte bara i kungahus, utan även Hildegard av Bingen använde de soliga blommorna tillsammans med fänkål. Även idag är växten mycket populär och har inkluderats i monografier av ESCOP och HMPC.
Fermenterade sakurablad
Sakura är bladen från det japanska körsbärsträdet. Körsbärsträdet är en viktig symbol för den japanska kulturen och står för skönhet men också förgänglighet. Sakura-blad är en sällsynthet och en verklig raritet även i Japan med sin intensiva, fruktiga arom.
Ringblomma
Ringblomma (Calendula officinalis) tillhör familjen korgblommiga växter (Asteraceae) och är särskilt utbredd i Europa. Med sina gula och orange blommor är den särskilt iögonfallande och finns i många trädgårdar. Det är främst blombladen som används, vilka traditionellt används torkade som te eller i form av ett extrakt för utvärtes bruk.